För att göra en kort samanfatning av gårdagen och sätta ett ord på den känsla som fans så var de "SLUT"....
Söndagen den 1 oktober 2017 va dagen då resan tog slut. En dag som man inte tror kommer komma men den kommer till slut. När match klockan tickade upp på 85 minuter på vindarnas tempel fanns den där nervositeten i kroppen som är fantastisk. Nervositeten som infann sig va inte över den matchen som spelades på vindarnas utan som spelade på en annan plan ungefär 6 mil länge bort närmare bestämt på Kastvallen där IK Huge höll på att hjälpa oss vidare till spel i 3 veckor till. Nämligen i ett kvalspel under oktober månad.
Men med 1 minut kvar av matchen så kom rapporterna att SAIK precis har tryckt in 1-0 och den känslan va som en uppblåst ballong som får en nål i sig och all luft bara pyser ur långsamt fram till att den är tom och tomheten infinner sig när man inser att nu är de SLUT....
För dom som aldrig varit involverad i en lagidrott som ledare förstår nog inte vilken sorts tomhets känsla de är, Den är inte alls lika som hos spelarna. Spelarna har en enklare vardag vill jag påstå. Då vi ledare jobbar nästan året om för att se till att skapa dom bästa förutsättningar för att vi ska kunna prestera så bra som möjligt under den korta tävlings säsong vi har. Just den känslan infann sig i går att alla dom där mötena i oktober och november förra året när vi satt timmar på vindarnas mörka och tråkiga höstkvällar och skissade på truppen och den upplaga vi nu har genomfört, samt som i går söndag den 1 oktober kl:15.45 tog slut....
En upplaga som jag och ledarna runt om mig är väldigt stolta att ha fått vara en del av men just den där känslan att kliva in i omkläddningsrumet i går efter matchen och hurra för att man taggit 3 poäng som inte är värt mer en att de kommer stå i historiebökerna att vi tog 45 poäng år 2017 och att de va de året vi missade kval med 1 poäng och den poängen va 3 minuter bort. Det va en märklig känsla samt ett hurrande som va ytligt. Tystnaden efter som innfan sig innan småpratandet mellan spelarna kom i gång i gen va bland de märkligaste småpratande som har infunnit sig efter en match där ingen egentligen visste hur gör man nu?
Samma känsla va även i Ledarrummet efter då vi insåg att nu är de SLUT alla ledare sitter med sin telefon i handen och vet egentligen inte vad man ska säga. Utan tystnaden fick tala. I ett ledarrum där de brukar vara snack och skratt mestadels av tiden, så kan man väll konstatera att den känslan va märklig att tystnaden fick tala sitt språk vad alla kände.
Men ska man lämna de och titta på detta i ett större perspektiv så har väll säsongen varit en av dom mest omtumlande säsongerna på alla sett och viss, en säsong där vi har skolat in 10 nya spelare i en grupp och fått ett resultat både på papperet men även individmässigt som är fantastiskt. En grupp som har jobbat för varandra i ur och skur, vi har gått igenom motgångar tillsammans och vänt dom till något bra. Både på plan men även utanför planen, Vi har kommit ett antalsteg närmare varandra som grupp och framtiden ser väldigt intressant ut. Men de är just de Framtiden som står och knackar på dörren och allt som har ett SLUT har även en början.
De är just den början som ska bli intressant och får den där tomhets känslan att lämna kroppen och blicka till framtiden. Att saker som att vara 4 eller 5 bästa upplaga genom tiderna i Torsåkers IF är något jag vet att denna grupp inte bryr sig om, utan jag vet att denna grupp som vi har vill vara bäst upplaga genom tiderna. För just att vara bäst är något som kan känneteckna denna grupp i allt. De är just den känslan som stimulerar och känns intressant att hitta vad vi nu ska göra med den början som står i dörren...
Men till sist vill jag tacka alla som gjort detta år möjligt och jag hoppas att ni alla ser fram emot att följa arbete som kommer uppdateras allt eftersom på hemsidan. För nu är 2017 SLUT!! sen får vi se vad framtiden och 2018 kommer att erbjuda i allt kring Torsåkers IF. Tack för nu
GLÖM INTE ATT RÖSTA PÅ FOLKETS PRIS 2017
MVH David Laksola
